Vi vet att det är viktigt med uttalsträning, vi vet att språkbarriären stoppar och begränsar möjligheter för människor att integreras. Vi får så mycket inspirerande feedback på de utbildningar vi faktiskt genomför. Vi är faktiskt bortskämda med det. Min egen reflektion gällande vad det är för problem vi står inför har snarare landat i att vi saknar kulturell kunskap, vi missförstår varandra, lika mycket kulturellt som språkligt. Det är mitt ansvar och Självbildarnas ansvar att ifrågasätta det vi gör, räcker uttalsträning, uttalsutbildning och är det bara människor med invandrarbakgrund vi ska utbilda?
Vår Uttalsträning / Uttalsutbildning ger oss och mig ett ego som jag måste hantera, jag får dagligen höra att jag är fantastisk, att jag är en vacker människa och en helt unik själ. Denna input får jag av människor som går och gått kursen, jag får det av människor jag föreläser framför. Vi kan börja med att konstatera att detta inte tillhör den ”Svenska kulturen”. Vi säger inte så till varandra! Vi säger heller inte att jag hoppas att gud alltid kommer att vaka över dig. Som, ”svensk”, betyder detta undermedvetet samma sak som att personen i fråga kan tänka sig att begå terrordåd, vadå – gud vaka över mig?!
Egentligen är ju detta bara ett sätt att säga – Jag är glad att du finns och jag önskar dig all lycka, men enligt ”svensk kultur” följer det inte normen.
Missförstånd om vad vi säger och framförallt, vad vi lovar
Jag ser ett fenomen starkare och vanligare än vad jag någonsin trott. Jag träffar människor som kommit till Sverige och vill ut i arbetslivet. De kan vara utbildade, ingenjörer och ekonomer. Kompetens som vi skriker efter i det här landet. Det som händer är att dessa människor blir ”lovade” saker. I Sverige uttrycker vi oss i affärsvärlden och i det privata på det sättet. – Det här löser vi, jag är 100% säker på att jag kan fixa det här jobbet till dig. – Vi borde äta middag tillsammans snart.
Tyvärr så vet alla som arbetar i Sverige att om man säger att vi, i princip, har ett avtal i affärsvärlden, så är det inte samma sak som att affären är klar. Samma sak med middagen. Det är något vi säger som egentligen betyder något annat. I Sverige kan vi säga att vi borde äta middag tillsammans och vi säger detta som en artighetsfras. Det betyder inte nödvändigtvis att vi SKA äta middag tillsammans.
Problemet är att många människor som kommer till Sverige och söker arbete blir oerhört besvikna och nerslagna då de får ett ”löfte” om exempelvis arbete eller bostad. De tolkar det som sägs på ett annat sätt på grund av att vi har olika kulturer.
Kulturvetenskap i skolan
Detta borde bli obligatoriskt i alla grundskolor. Nu menar jag inte att vi ska fördjupa oss i konst utan i de rent kommunikativa, kulturella, skillnaderna. Frågan är om Självbildarna ska skapa denna utbildning och frågan är vem ska gå den, är det människor som kommer hit, är det människor som följer ”svensk norm” eller är det alla?
Uttalsträning och uttalsutbildningar är en stor pusselbit i integration, frågan är om det räcker för att förändra Sverige?
Jakob Svärd, Självbildarna