På min högstadieskola satt det klistermärken med texten: ”Lasermannen, skjut igen” och på elskåpen kunde man läsa: – BSS, Bevara Sverige Svenskt.
Jag är framförallt uppvuxen med uttrycket: ”Man ska ta seden dit man kommer”. Med andra ord, du ska vara och agera som vi. Jag har inte riktigt reflekterat över detta förrän idag, då jag faktiskt blev rörd så långt in i själen som man bara kan bli. Då det fullständigt oväntade hände och jag ställde mig frågan: – Vem är det egentligen som ska integreras, vem är det som ska härma vem?
Ett av många nya ansikten
När vi startade Självbildarna så började jag av naturliga skäl träffa nya människor. Jag träffade människor med invandrarbakgrund på frukostmöten, företags och rekryteringsträffar. Fantastiska människor, artiga, trevliga. Deras ansikten har passerat som ett löpande band och många läggs inte på minnet, helt enkelt för jag är uppvuxen med den kulturen. Vi är artiga och trevliga men lägger ofta inte någon större vikt vid varandra.
Ett nageltrång gav en insikt
Om du har min kulturella norm vill du inte veta detta, men så är det. Jag har haft ett ganska läskigt nageltrång som jag, för andra gången, blev opererad för igår. Detta är helt odramatiskt men jag ska vila foten i 2 dagar. Ingen av mina vänner tar någon notis om detta. Ingen kollar att jag mår bra, att operationen gick bra och så vidare.
Inga problem, jag förväntade mig inte det heller och anser inte att jag behöver sympatin. Jag är svensk eller har en annan kulturell norm.
Det är då det plingar till i telefonen!
Det där uttalandet: ”Man ska ta seden dit man kommer”, ekar just nu i mitt huvud. Vi borde förbjuda ordspråket. Det är helt idiotiskt! Vem ska integreras med vem? Är det inte vi som borde ta seden av det som kommer hit. Varför sitter jag, med foten i högläge, och får tårar i ögonen för att en människa som jag egentligen inte känner går utanför alla mina normer, alla mina erfarenheter och bryr sig om hur jag mår.
Jag skäms, jag skäms för att jag inte ifrågasatt detta innan. Jag skäms ännu mer för att jag svarade enligt min norm:
– Det behövs inte, jag är tillbaka på torsdag…